Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Egen vrå-brist

Publicerad 2017-12-18 08:23:22 i Allmänt,

En egen liten vrå vill jag ha. En liten hörna där jag kan sitta och skriva i lugn och ro. Tyvärr finns inte platsen till det. Vi har tre rum och kök, jag och Liam. Alldeles lagom. Absolut. Men sedan tre år tillbaka (sablars vad tiden har gått fort!) är min mamma inneboende hos oss. Och sedan dess delar jag rum med kiddot. Trångt och jävligt. En är ju van vid större utrymme och jag trivs väl inte överdrivet bra som det är nu. En smula trött på situationen ska jag erkänna. Det känns väl lite bättre nu när jag inte dricker. Mitt humör är bättre. Men ja, jag saknar ett eget rum liksom. 
Annat som är jobbigt och som har sugit en hel del energi är att mams är sjuk. Jag får göra en del extra saker och oroar mig en massa mellan varven. 
Jaja. Jag behöver inte sitta och gnälla över det just nu. Får bara hoppas att mamma kan få något eget snart, men det är svårt. Bara att gilla läget antar jag. 
 
Men en egen vrå var det ju. Att sitta i köket älskar jag. Eller gjorde. Men jag tycker inte längre om det. För många vuxna runt omkring som kan sätta sig där. Haha. Och en massa störiga ljud som då kan uppstå. Nej, usch. Det funkar inte. Det måste vara totalt vuxenfritt när jag sitter med mina prylar. Kan vara en skada från ungdomen. Ett par gånger ertappade jag en vuxen människa med att snoka bland mina saker. Typ dagböcker och sånt. Och det sitter fortfarande i. Jag klarar inte av att någon ens slänger en blick på ett ynka litet skrivet ord av mig. Jag blir vansinning! Förbannade vuxna som snokar bland ungarnas prylar! Må de brinna någonstans!
Typ så, tänker jag.
 
Min vrå är just nu vid fläkten i köket, tidigt på morgonen innan mams har vaknat. Sitter där och tar morgonblossen. Annars sitter jag inne i sovrummet, i sängen. Tyvärr kan jag då bli ruskigt lat och distraheras av tv:n. Jag måste verkligen hitta på en lösning här. 
Vad gäller störande ljud (är väldigt ljudkänslig) kan jag ju lösa det med öronproppar. Det jobbiga är att alla ropar på mig hela tiden (känns det som) så jag får ju för fasen skavsår i öronen, efter att ha tagit in och ut propparna femtioelva gånger. Blir grymt trött på folk som ropar och frågar saker/ber om saker som de faktiskt kan ta reda på eller fixa själva. Nämner inga namn, men herrejävlar vad sånt irriterar mig! Och jag är så förbannat dum och fixar biffen. Jösses. Skjut mig!
 
Anyway... Jag får försöka klura på detta.
Och jag vet. Det är inget stort problem om man ser till allt annat elände på denna jord. Men jag står mig själv närmast. Måste vara självisk och gnälla lite. Göra det bra hos mig. Liksom, en bit i taget.
Rädda världen får jag göra en annan gång. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela