Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Barn vill känna sig behövda

Publicerad 2018-01-11 12:29:45 i Alkoholmissbruk, Sonen,

Jag funderar lite på om man kan begära av skolan att se till så att en elev har fått alla anteckningar inför ett prov? Och kanske att de ger barnen en lapp med förståelig info om vad provet handlar om. Min son är tankspridd (som jag) och hänger inte alltid med. Verkar det som. Han får inte ner alla anteckningar (han skriver så noga och fyller i bokstäver, så han hinner inte bli klar) och då blir svårt att plugga till ett prov. Och frågar jag om vad de ska ha för saker med sig hem, för att kunna plugga, får jag bara luddiga svar av honom. Eller är han bara lat och skiter i vilket? Hm...
 
Plutten har ju varit med om lite elände nu. Och kanske blir det snart bättre. Hans resultat börjar förbättras, men han saknar engagemang. Tycker jag. 
Jag ska dock skynda långsamt och inte tjata för mycket på honom. Det kommer inte att funka annars. Det finns väl ingen som orkar lyssna på tjat. Stora som små. Haha.
Han måste i alla fall lära sig att slappna av och känna trygghet här hemma igen. Sluta sitta i skolan och undra om mamma har druckit när han kommer hem. Stackaren. ♥ 
Ibland smyger han in när han kommer hem. Tidigare var det första han sa så fort han klev in genom dörren: Har du druckit? Nu gör han inte det längre. Men han tittar forskande på mig. Försöker se om jag är påverkad eller inte. 
Älskade lilla vän. ♥ 
Ibland är jag trött. Riktigt ordentligt Lämna mig ifred jag vill sova-trött. Kan ha med min Asperger att göra. Men jag ser på Liam att han då blir lite orolig och tror att jag är fulltrött.
Usch och fy fan för vissa av oss vuxna! Men samtidigt; Heja oss som till slut inser våra problem och vill göra allt bra igen! 
 
Jag ska verkligen göra allt jag kan för att vinna Liams förtroende igen. Det blir svårt. Jag har gjort honom besviken alldeles för många gånger så det kommer ta tid. Och det är helt okej.
Annars har vi det bra. Vi har alltid skrattat mycket tillsammans. Kramats, pratat, busat. Öst kärlek över varandra. Vi är riktigt tighta. Han har vuxit upp till en underbar liten individ och jag har alltid hört gott om honom. Stolt mamma här. :-)
Han är lite osäker av sig och har svårt att ta sig an nya saker, att lära sig nytt. Funkar det inte på första försöket så blir han förbannad och skiter i det Sån har han alltid varit. Jag pratar med honom, såklart, om hur livet funkar så att säga. Men jag stressar honom inte. Han får ta saker och ting i sin takt. Inga problem.
Jag har börjat be om hans hjälp lite mer i alla fall. Till exempel om han vill följa med mig ut med soporna, handla och sådär. Och det gör han (nej, inte alltid. Han är 11 år för bövelen) mer än gärna. Sen vill han i regel hjälpa till med fler saker och kan då börja städa eller vilja vara med och laga mat osv.
Så att be barn om hjälp och få dem att känna sig behövda är viktigt. (Facepalm för vissa kanske. Haha) Men jag behöver komma ihåg det.
Tidigare ville jag stöka undan allt snabbt som attans så att jag istället kunde sitta ifred i dimman, med en öl i näven. Ja, herregud. Alkohol skapar minsann stress. Skapar skiten man egentligen flyr ifrån. 
Tur att jag har vaknat upp. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela