Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Mötet

Publicerad 2018-01-16 09:48:15 i Alkoholmissbruk, Socialen,

Så var jag då på socialen i torsdags för att påbörja... Ja, vad? Samtalstjofräs. Prata beroende, problem i livet och allt möjligt trevligt. 
T (min socialkontakt) var med i början och förklarade att jag typ är beviljad tre månaders samtalskontakt, men får det absolut förlängt om jag känner att jag behöver det. Min samtalsmänniska, V, har också nåt att säga till om där. Anser hon att jag behöver mer hjälp och stöd så framför hon detta. T sa även att hon inte kommer att få reda på något jag pratar om med V. Bara lite löst så. Om hur det går osv. Bra att veta. Men jag har inga hemligheter för dom. Skitbra att vara öppen och ärlig om sina problem. Hur ska man annars kunna få hjälp liksom? Det är en styrka. Och det sa V också. Trevligt med lite positiv feedback sådär på direkten. :-) 
 
Vi pratade om en hel del sen när T hade lämnat oss. Vad jag anser vara problem i mitt liv. Mina svårigheter.
Fatta så jäkla svårt att helt plötsligt behöva sätta ord på allt Så längesen jag gjorde det. Ett bra tag har det liksom bara varit jag och herr Alkohol. 
Klart är ju att beroendeproblematiken alltid har hängt med. Jag är en beroendemänniska. Mat, alkohol, cigg, kaffe... Slutar man med det ena så börjar/ökar man med något annat. Här gäller det då att hitta verktyg för att komma bort från det självdestruktiva. Reda ut skit som triggar igång allt elände. Lära sig hantera livet utan att ta till det dåliga och/eller substitut. 
Konflikträdd är jag. Det har jag alltid varit. Dessa problem grundas oftast i uppväxten. Mhmm... 
Jag är väldigt noga med att se till så att Liam känner att det är okej att säga vad han tycker, att säga ifrån osv. Och det tyckte V var hemskans bra. Ofta är det ju så att man absolut inte vill att ens egna barn ska få samma svårigheter som en själv har haft under barndomen. 
Jag tänker och ser sura miner och ilska när jag tänker tillbaka på min uppväxt. Att opponera sig var inte så populärt alla gånger. Man lär sig snabbt att hålla käften istället. Så det gör jag. Fortfarande. Liam gör det inte. Det är jag glad över. Han får nog bra med skinn på näsan. Sen får man ju då se till så att det inte blir för mycket av det goda kanske. Haha.
 
Samtalen med V kommer bli förbaskat intressanta, lärorika och roliga. Hon besitter en enorm kunskap märker jag. En förbannat bra människa! En gång i veckan ska vi ses. Funkar med två gånger också om jag skulle vilja det. 
Till nästa gång (fredag) ska jag komma ihåg att skriva ner en massa. Minnet är ju värre än en guldfisks liksom. Minns inte allt vi pratade om, vilket jag inte gillar sådär jättemycket.
 
T ringde senare och ville höra hur jag kände efter det första samtalet med V. Hon blev glad när jag sa att jag tyckte det var alla tiders. Hon i sin tur sa att de är himla glada och imponerade för att jag är så motiverad, öppen och ärlig. 
Gott. Bara att fortsätta på denna vägen då. Haha. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela