Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Tankar på alkohol

Publicerad 2018-04-01 09:48:43 i Alkoholmissbruk,

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på alkohol. Typ hur trevligt det är att koppla av med en öl eller två. 
Ibland har tankarna varit rent åt helvete. "Vem fan bryr sig! Vad härligt att bara släppa allt och supa skallen i småbitar!"
Visst blir man rädd av såna tankar?
Visst känner man sig totalt misslyckad?
Så förbannat deprimerande när känslan att "Jag kommer aldrig att lyckas sluta dricka!" cirkulerar i varje liten vrå av kroppen.
 
Men!
Dessa tankar är fullt normala. Och de är inte något bevis på ett endaste dugg. Än har jag ju inte agerat på tankarna. Right?
Men nu får jag inte ligga på latsidan Det bästa jag kan göra nu är att komma ihåg alla fördelar med att vara nykter och jämföra dem med alla negativa konsekvenser av fortsatt alkoholkonsumtion. 
Ett litet kom ihåg-kort kan vara bra att bära med sig.
Jag håller på att tillverka mitt eget: 
 
 
Sen får man försöka utmana de negativa tankarna. 
Är det verkligen tvunget att ta en öl eller två (som givetvis alltid blir många fler) för att koppla av? Kan jag inte göra det ändå? Det krävs liksom ingen Einstein för att göra det. 
Och varför bara skita i allt och supa skallen av sig? Är det ett moget beteende? Nej. 
Vill jag så gärna slippa ifrån allt ansvar och vara ett jäkla offer? Nej, såklart inte. Vad skulle hända med Liam då? Han är mitt ansvar och det bästa jag har. Så att skita i allt är inget alternativ. 
 
Tankens kraft är något man måste utnyttja Enormt effektivt! Visst är det svårt i början. Sättet man har tänkt på är ganska inrotat. Det krävs lite arbete. Absolut. Men övning ger färdighet och det är faktiskt riktigt häftigt att bli mer medveten på hur man tänker. Att "prata" med sig själv och banka in lite vett i skallen. 
 
Jag jobbar stenhårt med det här nu. Och jag har roligt. 
Try it! 

Får jag aldrig dricka igen?

Publicerad 2018-01-25 08:00:00 i Alkoholmissbruk, Nykterhet,

Jag och min son håller koll på hur många dagar jag har varit nykter. Vi skriver upp det på en griffeltavla i miniformat som hänger på väggen. 
 
 
Var tionde dag jublar vi och sen kör vi tio dagar till. Liam är involverad i detta och det är inget fel i det. Bara positivt. Häromdagen kom han hem från skolan med en önskelista. (Hm... vad faen gör du på lektionerna pojkspoling?! Haha. Nej då. Allt var i sin ordning). 
Han önskar sig lite spel och prylar såklart, men också att "Mamma ska inte dricka på 365 dagar."
Ett helt år alltså. Och självklart ska jag uppfylla hans önskan. Inga problem.
 
I början av nykterheten, och även innan jag slutade dricka, skulle jag ha fått ångest av tanken på att inte få dricka på så långe. Tanken på att aldrig mer få känna ruset och lugnet skrämde livet ur mig. Jävla skitliv liksom. Buhu, vad det är synd om mig.
Men det är alkoholsvinets röst. Det är han som ljuger och luras. Ångest och rädslor försvinner i takt med att Svinets röst blir svagare. Det är jobbigt i ett par veckor. Men tänk: Idag ska jag vara nykter. Tänk inte: Jag ska aldrig mer dricka/jag får aldrig mer dricka.
En dag i taget. Sätter man för stora mål ser man till slut enbart ett gigantiskt hinder och det är dömt att misslyckas. 
 
Jag har bara varit nykter i 7+ veckor, men suget är borta. Okej. Klart som attans att jag kan bli sugen. Men känslan är nästan obefintlig och lätt att komma ifrån. Ångesten är borta och det är så förbaskat skönt! 
Tanken på att aldrig mer få dricka skrämmer mig inte längre det minsta. Varför skulle det? Jag mår ju så otroligt bra nu! De i min omgivning mår bättre. Förmodligen inte lika bra som jag, då de lever med en rädsla och en osäkerhet. Sånt tar tid att bli av med. Stackarna. ♥ 
Jag märker ju att livet är så mycket skönare och trevligare utan alkohol. 
När jag tänker tillbaka på hur det var med alkoholen blir jag mörkrädd. Så idag är valet lätt. Måste dock vara ärlig och säga att Antabus är en stor hjälp. Hur det hade gått utan det vågar jag inte säga. Jag vet i alla fall att det hade blivit väldigt mycket svårare. Jag rekommenderar verkligen Antabus. En bra hjälp de första månaderna. Den hjälper till att komma igång med nykterheten och ger en en chans att få uppleva hur jäkla lovely det är utan en dimmigt och trött hjärna, att slippa ångest, få uppleva hur det känns med mer pengar i plånkan, så att man kan göra rätt för sig. Det mina vänner är inte fy skam. :-) Det finns inget annat än fördelar. 
Jag lovar!
 
Får jag aldrig dricka igen?
Jodå, det får den som vill eftersom skiten är lagligt och finns överallt. Men personligen väljer jag att inte göra det just nu. Jag väljer nykterheten idag. ♥ 
 
 
 

Mötet

Publicerad 2018-01-16 09:48:15 i Alkoholmissbruk, Socialen,

Så var jag då på socialen i torsdags för att påbörja... Ja, vad? Samtalstjofräs. Prata beroende, problem i livet och allt möjligt trevligt. 
T (min socialkontakt) var med i början och förklarade att jag typ är beviljad tre månaders samtalskontakt, men får det absolut förlängt om jag känner att jag behöver det. Min samtalsmänniska, V, har också nåt att säga till om där. Anser hon att jag behöver mer hjälp och stöd så framför hon detta. T sa även att hon inte kommer att få reda på något jag pratar om med V. Bara lite löst så. Om hur det går osv. Bra att veta. Men jag har inga hemligheter för dom. Skitbra att vara öppen och ärlig om sina problem. Hur ska man annars kunna få hjälp liksom? Det är en styrka. Och det sa V också. Trevligt med lite positiv feedback sådär på direkten. :-) 
 
Vi pratade om en hel del sen när T hade lämnat oss. Vad jag anser vara problem i mitt liv. Mina svårigheter.
Fatta så jäkla svårt att helt plötsligt behöva sätta ord på allt Så längesen jag gjorde det. Ett bra tag har det liksom bara varit jag och herr Alkohol. 
Klart är ju att beroendeproblematiken alltid har hängt med. Jag är en beroendemänniska. Mat, alkohol, cigg, kaffe... Slutar man med det ena så börjar/ökar man med något annat. Här gäller det då att hitta verktyg för att komma bort från det självdestruktiva. Reda ut skit som triggar igång allt elände. Lära sig hantera livet utan att ta till det dåliga och/eller substitut. 
Konflikträdd är jag. Det har jag alltid varit. Dessa problem grundas oftast i uppväxten. Mhmm... 
Jag är väldigt noga med att se till så att Liam känner att det är okej att säga vad han tycker, att säga ifrån osv. Och det tyckte V var hemskans bra. Ofta är det ju så att man absolut inte vill att ens egna barn ska få samma svårigheter som en själv har haft under barndomen. 
Jag tänker och ser sura miner och ilska när jag tänker tillbaka på min uppväxt. Att opponera sig var inte så populärt alla gånger. Man lär sig snabbt att hålla käften istället. Så det gör jag. Fortfarande. Liam gör det inte. Det är jag glad över. Han får nog bra med skinn på näsan. Sen får man ju då se till så att det inte blir för mycket av det goda kanske. Haha.
 
Samtalen med V kommer bli förbaskat intressanta, lärorika och roliga. Hon besitter en enorm kunskap märker jag. En förbannat bra människa! En gång i veckan ska vi ses. Funkar med två gånger också om jag skulle vilja det. 
Till nästa gång (fredag) ska jag komma ihåg att skriva ner en massa. Minnet är ju värre än en guldfisks liksom. Minns inte allt vi pratade om, vilket jag inte gillar sådär jättemycket.
 
T ringde senare och ville höra hur jag kände efter det första samtalet med V. Hon blev glad när jag sa att jag tyckte det var alla tiders. Hon i sin tur sa att de är himla glada och imponerade för att jag är så motiverad, öppen och ärlig. 
Gott. Bara att fortsätta på denna vägen då. Haha. 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela