Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Det blir bättre

Publicerad 2018-02-11 07:47:54 i Allmänt,

Det har varit en tuff vecka sedan mamma gick bort förra lördagen. Eller natten till lördagen.
Upp och ner. Ångest hit och dit. Sorg. Ilska. Samvetskval. Telefonsamtal. Återlämning av hjälpmedel. Osv osv.
Värst var i fredags då jag, tvillingsyrran och vår ena bror var på begravningsbyrån. I 2½ timma satt vi där och gick igenom en massa. Vilken plåga. 
Varför ska det vara så svårt att dö? Varför så krångligt? Så många moment? 
Lider man inte tillräckligt liksom? 
 
Det blir dock bättre för var dag. Jag har bara annat att grunna på så ångesten är ständigt närvarande. När sorgen efter mamma lägger sig mellan varven kommer tankarna på det andra. Detta bekymmer jag har talade jag aldrig om för mams. Och det är jag glad över. Glad över att hon slapp oroa sig över det sin sista tid. 
Detta är inget jag vill eller orkar berätta om nu. När jag får besked från andra om hur allt blir så kan jag lätta på trycket här. Men inte nu. 
 
Jag håller mig fortfarande nykter. Det är jag glad över. Men det har varit nära ett par gånger. I fredags ville jag typ supa skallen av mig. Ja, ni får ursäkta det omogna uttrycket. Men så kände jag. 
Men nej. Ingen alkohol har det blivit och ska heller aldrig bli. Känner jag nu.
 
Återkommer med roligare saker när livet har lugnat ner sig en aning. 
 
Ta hand om er. ♥ 

Kämpar på

Publicerad 2018-02-07 06:01:00 i Allmänt,

Det är så jävla jobbigt nu.
Det värsta jag har varit med om. Ever. Liam är tyst. Jag vill att han ska släppa ut känslorna. Är rädd att han håller allt inom sig.
Chockfasen kanske...
Vill nu att tiden går fort som fan så att det värsta snart lugnar ner sig.

Vila i frid mamma lilla ♥

Publicerad 2018-02-04 06:48:00 i Allmänt,

Igår dog min mamma. Jag hittade henne fridfull i sängen då jag skulle väcka henne. Hon sov så länge igår. Visst. Ibland gjorde hon det när hon var trött eller om hon hade varit uppe sent. Men igår morse eller under natten orkade hennes kropp inte vara med mer. Hon somnade in lugnt och fint. 
Jag kommer aldrig glömma det. Jag öppnade hennes dörr för att gå in och väcka henne. Men jag såg direkt. Hon var så vit. Jag rörde mig sakta mot henner. Förde sakta min hand mot henne för att väcka henne, även om jag redan visste. 
Mamma, sa jag. Vakna.
Ruskade lite på henne. Mamma!! 
Och så sprang jag därifrån. In till Liam som såg orolig ut. Och jag i tårar. Mormor är död!! Och han skrek rätt ut och tårarna sprutade och vi gick in till mormor. Och där låg hon. Och vi grät och grät.. 
 
Älskade mamma. Nu har du inte ont längre. Nu roar du dig med alla dina nära och kära, var du än är. Jag hoppas du är på ett fint ställe. Där du kan andas normalt och springa runt utan krämpor. ♥ 
Vi drog inte alltid jämt och vi har båda haft det jobbigt mellan varven. Men tack och lov vet du att kärleken fanns där. Jag älskar dig! Och jag hoppas du hann smaka din favoritkaka som jag bakade till dig i fredags. Du blev så glad. 
 
Två av mina syskon kom hit igår och tog farväl och hjälpte mig med att ringa till anhöriga. De hjälpte mig att ringa så att någon kom och hämtade mamma efter att ambulans varit här och senare en distriktsläkare som skulle förklara henne avliden.
Tack. ♥ Jag har inte umgåtts med familj på länge. Vi träffas sällan eller aldrig. Och min tvillingsyrra och jag har varit i bråk. Men vi sågs då igår och pratade senare på kvällen. Det går inte hålla på att bråka. Livet är för kort. Det som har varit är historia. Det ska glömmas och nu ska vi se framåt. 
 
Liam var orolig för att jag skulle dricka igår. Aldrig. Kära lilla hjärtat mitt. Så illa skulle jag aldrig göra dig. Jag höll mig såklart nykter. Men han försökte verkligen få mig på bättre humör. Jag pratade dock med honom om att han behöver inte göra det. Att jag blir ledsen till och från är naturligt just nu. 
 
Förutom detta så har jag haft andra jobbiga saker i livet. Jag är nu glad att jag inte hann berätta detta för mamma. Så slapp honom oroa sig över något sin sista tid. Jag är fruktansvärt glad över det.
Själv vet jag inte alls vad som händer nu. Angående min personliga oro. Ska snart berätta, men jag behöver veta mer själv först. 
 
Jag håller mig nykter i alla fall. De senaste dagarna har jag dock haft ett enormt sug pga min ångest. Men jag andas igenom det. Imorgon har jag varit nykter i två månader. Aldrig att jag börjar om från noll igen. Hur jävligt livet än är i dagsläget. Och vetskapen om allt spring och jobb med begravning och allt. Men där står jag inte ensam. Tack och lov. Min fina familj. Mina fina syskon finns där. Utan dom hade jag nog gått under. Att fixa med sånt på egen hand och med en massa ångest i kroppen... Nej. Det hade jag inte fixat. 
 
Jag önskar er en fin dag. Ta hand om varandra. ♥ 
 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela