Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Häcken full av plugg.

Publicerad 2018-01-24 10:23:39 i Allmänt, Socialen, Sonen,

Jag har haft häcken full känns det som. 
I torsdags förra veckan var det storhandling på schemat. Först till Netto, som ligger nära där vi bor.
 
 
Hem med hela packningen och sen ut igen för att ta bussen till Ica Maxi. Och därifrån släpade jag hem lika mycket Eller ja. Bara en extra kasse denna gång. 
 
I fredags var jag på socialen och träffade min samtalsmänniska, V. Fick göra IDS-100. Det är ett självskattningsinstrument och "används för att identifiera situationer som stimulerar till konsumtion av alkohol/droger". 100 frågor. Och jäklar vad många situationer jag kände igen i vilka jag har tagit till alkohol. Sinnessjukt! 
Resultatet av detta får jag reda på på fredag när jag ska träffa V igen.
 
Annars är det min älskade Liam jag har koncentrerat mig på till max. 
 
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Jag hjälper honom med skolan just nu. Jag sitter själv och pluggar på grundskolenivå för att verkligen kunna vara till hjälp. :-) 
I fredags fick jag nämligen eld i röven då jag hämtade honom från skolan. Jag gjorde det för att se till så att han tog hem de saker han skulle. Kommande (denna) veckas läxor till exempel. Och då fick jag, bara sådär hux flux, reda på att de ska ha prov i fysik på onsdagen (idag). Jag fick panik! Liam hade inte nämnt detta. Ingen information hade kommit hem. SHIT! Och hans förra prov, i geografi, gick inte alls bra. Där hade infon inte heller nått fram ordentligt. Svårpluggat också. Speciellt då han hade lite för mycket frånvaro... Min hjärna var inte heller riktigt vaken då så jag var inte till mycket hjälp.
Men. "Nu jävlar!!" tänkte jag då jag stod där i klassrummet i fredags, som ett nedrans frågetecken. Jag plockade med mig böcker och grejer. Sen hem och plugga järnet. 
Hela helgen och fram till igår har vi läst fysik och lärt oss en massa om universum. Liam har varit otroligt duktig. Han gillar ämnet och kunde redan en massa. 
Och idag gäller det. Jag har sagt åt honom att inte stressa. Att inte bry sig när han ser att andra är klara. Att utnyttja tiden de har till fullo. 
Jag hoppas verkligen att det går bra. För hans skull. Så att han ser att det lönar sig att jobba hårt. Och att han liksom inte tappar lusten om resultatet inte blir godkänt. 
Att jag nu har suttit i timtals med näsan i läxböckerna har inspirerat och motiverat honom också. 
Håller tummarna. ♥
 
När jag var i skolan fick jag även reda på att de ska ha prov i samhällskunskap också. Lag och rätt. 
Jag bara: Liiaaam!! Du måste ta hem såna infopapper! (De låg nerslängda i hans låda). 
Men tack och lov har vi god tid på oss. Jag har dock redan börjat plugga Lag och rätt. Haha. 
Nu kan jag nog koppla av lite. Tror jag. Jag tycker dock att det har varit riktigt kul att studera och leta info och greja. Det har jag alltid tyckt. För egen del liksom. Men jag har tappat det där i takt med att alkoholproblemen ökade. 
Nu läser jag på grundskolenivå. Hehe. Men det är roligt ändå. Liksom... så jäkla kul att hjälpa! Detta såg jag fram emot redan då Liam var bebis. Tyckte det skulle bli så kul att sitta och läsa läxor tillsammans.
Sen kom herr Alkohol igen och förstörde mer och mer. 
Men. Här och nu. 
 
Förutom läxläsning och grejer har jag gjort det vanliga. Tagit hand om hemmet. Lagat mat och grejat. Testade crepes med skinkstuvning en dag. Mumsigt.
 
  
 
Liam föredrog dock vanliga pannkakor, så han fick det. 
 
 
Igår gjorde jag en tårta. Bara sådär, för att jag kunde liksom. Ibland måste man ju festa till det utan någon som helst anledning. :-)
 

Mötet

Publicerad 2018-01-16 09:48:15 i Alkoholmissbruk, Socialen,

Så var jag då på socialen i torsdags för att påbörja... Ja, vad? Samtalstjofräs. Prata beroende, problem i livet och allt möjligt trevligt. 
T (min socialkontakt) var med i början och förklarade att jag typ är beviljad tre månaders samtalskontakt, men får det absolut förlängt om jag känner att jag behöver det. Min samtalsmänniska, V, har också nåt att säga till om där. Anser hon att jag behöver mer hjälp och stöd så framför hon detta. T sa även att hon inte kommer att få reda på något jag pratar om med V. Bara lite löst så. Om hur det går osv. Bra att veta. Men jag har inga hemligheter för dom. Skitbra att vara öppen och ärlig om sina problem. Hur ska man annars kunna få hjälp liksom? Det är en styrka. Och det sa V också. Trevligt med lite positiv feedback sådär på direkten. :-) 
 
Vi pratade om en hel del sen när T hade lämnat oss. Vad jag anser vara problem i mitt liv. Mina svårigheter.
Fatta så jäkla svårt att helt plötsligt behöva sätta ord på allt Så längesen jag gjorde det. Ett bra tag har det liksom bara varit jag och herr Alkohol. 
Klart är ju att beroendeproblematiken alltid har hängt med. Jag är en beroendemänniska. Mat, alkohol, cigg, kaffe... Slutar man med det ena så börjar/ökar man med något annat. Här gäller det då att hitta verktyg för att komma bort från det självdestruktiva. Reda ut skit som triggar igång allt elände. Lära sig hantera livet utan att ta till det dåliga och/eller substitut. 
Konflikträdd är jag. Det har jag alltid varit. Dessa problem grundas oftast i uppväxten. Mhmm... 
Jag är väldigt noga med att se till så att Liam känner att det är okej att säga vad han tycker, att säga ifrån osv. Och det tyckte V var hemskans bra. Ofta är det ju så att man absolut inte vill att ens egna barn ska få samma svårigheter som en själv har haft under barndomen. 
Jag tänker och ser sura miner och ilska när jag tänker tillbaka på min uppväxt. Att opponera sig var inte så populärt alla gånger. Man lär sig snabbt att hålla käften istället. Så det gör jag. Fortfarande. Liam gör det inte. Det är jag glad över. Han får nog bra med skinn på näsan. Sen får man ju då se till så att det inte blir för mycket av det goda kanske. Haha.
 
Samtalen med V kommer bli förbaskat intressanta, lärorika och roliga. Hon besitter en enorm kunskap märker jag. En förbannat bra människa! En gång i veckan ska vi ses. Funkar med två gånger också om jag skulle vilja det. 
Till nästa gång (fredag) ska jag komma ihåg att skriva ner en massa. Minnet är ju värre än en guldfisks liksom. Minns inte allt vi pratade om, vilket jag inte gillar sådär jättemycket.
 
T ringde senare och ville höra hur jag kände efter det första samtalet med V. Hon blev glad när jag sa att jag tyckte det var alla tiders. Hon i sin tur sa att de är himla glada och imponerade för att jag är så motiverad, öppen och ärlig. 
Gott. Bara att fortsätta på denna vägen då. Haha. 

Anmälan till socialen

Publicerad 2018-01-10 20:52:55 i Alkoholmissbruk, Socialen,

En sådan gjorde jag faktiskt själv i somras. Jag var så in i bängens trött på mig själv och mitt liv. Jag orkade helt enkelt inte mer och kände att jag behövde hjälp för att lyckas vända allt till det bättre. 
Jag var inte helt nykter när jag ringde till socialen. Såklart ångrade jag mig dagen efter. Vad har jag gjort? Nu tar de min son!!
Jag ville typ dö.
 
Socialen hade jag varit hos tidigare. Ekonomiskt bistånd gjorde en orosanmälan då jag var där för runt två år sedan, efter att ha strulat till ekonomin och behövde akut hjälp. Jag nämnde då att jag hade mått dåligt och drack en del i perioder. Fick gå på ett möte, men det blev inget mer med det.
Sen, runt sommaren 2016, gjorde en släkting en orosanmälan. På ren jävelskap. Går inte in på det. Men förtroende bröts pga ovänskap och mina problem utnyttjades. Så ser jag det. Personen i fråga var säkert orolig, men hen gjorde på fel sätt. Men skit samma. Jag fick gå på möte igen och det pratades även med Liam. Men det blev inget mer denna gången heller.
Mina problem har då eskalerat sedan dess och jag var nu grymt trött på allt. Kanske kom jag ur det sista av förnekelsen. Vad vet jag. Jag var dock onykter och ångrade mig som sagt dagen efter. Modet hade försvunnit och jag var nu livrädd. Trodde absolut att allt nu skulle gå åt helvete. Men vet ni. Det var det bästa jag någonsin har gjort! 
Ett gäng möten har jag varit på. Har haft hembesök av våra två socialarbetare. De har pratat med Liam och har även varit i skolan. G och T (socialarna) är hur gulliga som helst. G är Liams kontakt och T är min. Liam är lite blyg för T eftersom han tycker hon är så söt. Hihi.
 
Men i alla fall. Inte fasen går de in och tar barn och förstör en familj bara sådär. Varför jag trodde det vet jag inte. Kanske för att man har hört mycket dåligt om socialtjänsten. Men tänker man efter lite så ska det mycket till innan ett barn blir omhändertaget. De vill såklart, först och främst, hjälpa och se till att familjen hålls intakt. Det positiva i det hela var ju att det var jag själv som sökte hjälp.
 
Det tog dock ett tag innan jag fick tummen ur och fixade Antabus. Jag skulle också börja gå till ett ställe där kvinnor med missbruk träffades. Jag var på ett besök och det verkade skitbra. Tyvärr las programmet ner en vecka senare. Jag blev sjukt besviken. T och G var ju lite ledsna för min skull och tyckte att det var dålig stil att låta mig gå på studiebesök och låtsas som ingenting. 
Jag fixade i alla fall Antabus till slut. Det gick lite knaggligt i början. Men nu så. Nu funkar det. Och imorgon ska jag till socialen och träffa min kontakt, T, samt en kurator/terapeut(?) som heter V, som jag ska börja gå till. Jag tror att jag behöver gå och prata med någon. Gnälla lite och få ur mig lite skit. Det känns lite jobbigt. Jag gillar liksom inte att prata. Haha. Men det blir nog nyttigt för mig.
 
Om jag får säga det själv, så borde faktiskt fler anmäla sig själva till socialen. De kan erbjuda sån bra hjälp! Ett bra stöd! Speciellt om man inte har det bästa nätverket, som jag. Och de vill ju verkligen att barn och förälder/rar ska må bra och kunna leva ett fint liv tillsammans. Är man bara villig att ta emot den hjälpen så kommer allt att lösa sig.
 
Man får inte vara rädd för att söka hjälp. Då kommer man ingenstans. Okej. Det behöver väl inte vara till just socialen man ringer. Dock finns ju risken att andra instanser gör orosanmälan... då hamnar man hos dem ändå.
Jag har i alla fall enbart positiva saker att säga. Bara min åsikt här. Var och en gör som de själva vill.
Men hjälp behöver man. Så be om det!
 
Ha en fin kväll. ♥ 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela