Leva nykter...

Ge inte upp fem minuter innan miraklet sker

Häcken full av plugg.

Publicerad 2018-01-24 10:23:39 i Allmänt, Socialen, Sonen,

Jag har haft häcken full känns det som. 
I torsdags förra veckan var det storhandling på schemat. Först till Netto, som ligger nära där vi bor.
 
 
Hem med hela packningen och sen ut igen för att ta bussen till Ica Maxi. Och därifrån släpade jag hem lika mycket Eller ja. Bara en extra kasse denna gång. 
 
I fredags var jag på socialen och träffade min samtalsmänniska, V. Fick göra IDS-100. Det är ett självskattningsinstrument och "används för att identifiera situationer som stimulerar till konsumtion av alkohol/droger". 100 frågor. Och jäklar vad många situationer jag kände igen i vilka jag har tagit till alkohol. Sinnessjukt! 
Resultatet av detta får jag reda på på fredag när jag ska träffa V igen.
 
Annars är det min älskade Liam jag har koncentrerat mig på till max. 
 
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Jag hjälper honom med skolan just nu. Jag sitter själv och pluggar på grundskolenivå för att verkligen kunna vara till hjälp. :-) 
I fredags fick jag nämligen eld i röven då jag hämtade honom från skolan. Jag gjorde det för att se till så att han tog hem de saker han skulle. Kommande (denna) veckas läxor till exempel. Och då fick jag, bara sådär hux flux, reda på att de ska ha prov i fysik på onsdagen (idag). Jag fick panik! Liam hade inte nämnt detta. Ingen information hade kommit hem. SHIT! Och hans förra prov, i geografi, gick inte alls bra. Där hade infon inte heller nått fram ordentligt. Svårpluggat också. Speciellt då han hade lite för mycket frånvaro... Min hjärna var inte heller riktigt vaken då så jag var inte till mycket hjälp.
Men. "Nu jävlar!!" tänkte jag då jag stod där i klassrummet i fredags, som ett nedrans frågetecken. Jag plockade med mig böcker och grejer. Sen hem och plugga järnet. 
Hela helgen och fram till igår har vi läst fysik och lärt oss en massa om universum. Liam har varit otroligt duktig. Han gillar ämnet och kunde redan en massa. 
Och idag gäller det. Jag har sagt åt honom att inte stressa. Att inte bry sig när han ser att andra är klara. Att utnyttja tiden de har till fullo. 
Jag hoppas verkligen att det går bra. För hans skull. Så att han ser att det lönar sig att jobba hårt. Och att han liksom inte tappar lusten om resultatet inte blir godkänt. 
Att jag nu har suttit i timtals med näsan i läxböckerna har inspirerat och motiverat honom också. 
Håller tummarna. ♥
 
När jag var i skolan fick jag även reda på att de ska ha prov i samhällskunskap också. Lag och rätt. 
Jag bara: Liiaaam!! Du måste ta hem såna infopapper! (De låg nerslängda i hans låda). 
Men tack och lov har vi god tid på oss. Jag har dock redan börjat plugga Lag och rätt. Haha. 
Nu kan jag nog koppla av lite. Tror jag. Jag tycker dock att det har varit riktigt kul att studera och leta info och greja. Det har jag alltid tyckt. För egen del liksom. Men jag har tappat det där i takt med att alkoholproblemen ökade. 
Nu läser jag på grundskolenivå. Hehe. Men det är roligt ändå. Liksom... så jäkla kul att hjälpa! Detta såg jag fram emot redan då Liam var bebis. Tyckte det skulle bli så kul att sitta och läsa läxor tillsammans.
Sen kom herr Alkohol igen och förstörde mer och mer. 
Men. Här och nu. 
 
Förutom läxläsning och grejer har jag gjort det vanliga. Tagit hand om hemmet. Lagat mat och grejat. Testade crepes med skinkstuvning en dag. Mumsigt.
 
  
 
Liam föredrog dock vanliga pannkakor, så han fick det. 
 
 
Igår gjorde jag en tårta. Bara sådär, för att jag kunde liksom. Ibland måste man ju festa till det utan någon som helst anledning. :-)
 

Barn vill känna sig behövda

Publicerad 2018-01-11 12:29:45 i Alkoholmissbruk, Sonen,

Jag funderar lite på om man kan begära av skolan att se till så att en elev har fått alla anteckningar inför ett prov? Och kanske att de ger barnen en lapp med förståelig info om vad provet handlar om. Min son är tankspridd (som jag) och hänger inte alltid med. Verkar det som. Han får inte ner alla anteckningar (han skriver så noga och fyller i bokstäver, så han hinner inte bli klar) och då blir svårt att plugga till ett prov. Och frågar jag om vad de ska ha för saker med sig hem, för att kunna plugga, får jag bara luddiga svar av honom. Eller är han bara lat och skiter i vilket? Hm...
 
Plutten har ju varit med om lite elände nu. Och kanske blir det snart bättre. Hans resultat börjar förbättras, men han saknar engagemang. Tycker jag. 
Jag ska dock skynda långsamt och inte tjata för mycket på honom. Det kommer inte att funka annars. Det finns väl ingen som orkar lyssna på tjat. Stora som små. Haha.
Han måste i alla fall lära sig att slappna av och känna trygghet här hemma igen. Sluta sitta i skolan och undra om mamma har druckit när han kommer hem. Stackaren. ♥ 
Ibland smyger han in när han kommer hem. Tidigare var det första han sa så fort han klev in genom dörren: Har du druckit? Nu gör han inte det längre. Men han tittar forskande på mig. Försöker se om jag är påverkad eller inte. 
Älskade lilla vän. ♥ 
Ibland är jag trött. Riktigt ordentligt Lämna mig ifred jag vill sova-trött. Kan ha med min Asperger att göra. Men jag ser på Liam att han då blir lite orolig och tror att jag är fulltrött.
Usch och fy fan för vissa av oss vuxna! Men samtidigt; Heja oss som till slut inser våra problem och vill göra allt bra igen! 
 
Jag ska verkligen göra allt jag kan för att vinna Liams förtroende igen. Det blir svårt. Jag har gjort honom besviken alldeles för många gånger så det kommer ta tid. Och det är helt okej.
Annars har vi det bra. Vi har alltid skrattat mycket tillsammans. Kramats, pratat, busat. Öst kärlek över varandra. Vi är riktigt tighta. Han har vuxit upp till en underbar liten individ och jag har alltid hört gott om honom. Stolt mamma här. :-)
Han är lite osäker av sig och har svårt att ta sig an nya saker, att lära sig nytt. Funkar det inte på första försöket så blir han förbannad och skiter i det Sån har han alltid varit. Jag pratar med honom, såklart, om hur livet funkar så att säga. Men jag stressar honom inte. Han får ta saker och ting i sin takt. Inga problem.
Jag har börjat be om hans hjälp lite mer i alla fall. Till exempel om han vill följa med mig ut med soporna, handla och sådär. Och det gör han (nej, inte alltid. Han är 11 år för bövelen) mer än gärna. Sen vill han i regel hjälpa till med fler saker och kan då börja städa eller vilja vara med och laga mat osv.
Så att be barn om hjälp och få dem att känna sig behövda är viktigt. (Facepalm för vissa kanske. Haha) Men jag behöver komma ihåg det.
Tidigare ville jag stöka undan allt snabbt som attans så att jag istället kunde sitta ifred i dimman, med en öl i näven. Ja, herregud. Alkohol skapar minsann stress. Skapar skiten man egentligen flyr ifrån. 
Tur att jag har vaknat upp. 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela